Igår uppdaterade jag inte alls för jag var inte hemma på hela dagen.
skola, och sen pappa och sen filmkväll med några iklassen. =)

men allt var hur bra som helst förutom när jag skulle lämna Hovshaga vid sjutiden.
Jag kände redan då att nånting var fel, jag ville bara då inte inse det.
Kom till Jale vid halv åtta tiden, och vi började att kolla film.
Allt var helt okej,  iaf vad jag trodde. De andra hade märkt att jag inte var mig lik, jag pratade inte lika mkt som jag brukar, jag skrattade knappt nånting...
jag höll allt inom mig. men runt halv 11 tiden när vi började prata om hemgång brast jag ut i gråt...
det bara kom, tårar,tårar och åter tårar.
Simon tröstade mig, Klara tröstade mig, och Jale tröstade mig.
Blev lite bättre och vi pratade om det, och så kom meningen som gör de till världens bästa vänner& klasskamrater!:
vi finns här carro, du behöver inte vara rädd att visa vad du känner. Gråt om du behöver,
Vi ställer alltid upp. Det är vad vänner gör!
och framförallt glöm inte att du är stark!

Jag ville bara inte åka "hem" till Hovshaga, jag ville inte.
Så Simon skjutsade hem mig till mamma. Du är toppen!
tack.
jag har de underbaraste vännerna.

just nu hatar jag alkohol mer än nått annat!
hur i helvete kan man välja flaskan framför sina egna barn???

men idag kommer kontringen, ska dit och hämta mina grejer...